Flera undersökningar har visat att 25-30% av psykoterapeutkåren har en integrativ inriktning (1, 2). Det finns dock ingen allmänt vedertagen definition av vad som menas med integrativ psykoterapi så här följer en kort beskrivning av vad jag menar med detta.
Integration och sammanhang
Ordet integrativ psykoterapi byggs upp av de båda orden integrativ och psykoterapi, två olika ord som tillsammans betyder något utöver vad de betyder var för sig. Sammanförandet av dem skapar nya innebörder och förändrade möjligheter att tänka, tala och handla. Psykoterapi betyder behandling av psykiska och psykosomatiska problem med psykologiska metoder. Integration betyder att åtskilda delar upprättar förbindelser med varandra så de kan bygga sig samman till sammanhängande enheter. Integrativa processer leder till synergetiska fenomen så att de delar som förenar sig tillsammans kommer att betyda något utöver ”summan” av vad de betyder enskilt. Synergier kännetecknas framförallt av att de är konstruktiva, meningsfulla och hälsosamma.
Integrativa processer är således hälsobefrämjande och bidrar till återhämtning (3, 4, 5) och läkning. Jag ser integration och läkning som synonyma begrepp. När delarna i ett sammanhang, system, ett organ, en enhet, en familj, ett lag, en organisation, grupp eller person hänger samman föreligger ett tillstånd av begriplighet, hanterbarhet, meningsfullhet, hälsa och god funktionsförmåga.
I integrativ psykoterapi är integration och sammanhang (6) centrala begrepp för att förstå vad välbefinnande, hälsa och funktionsförmåga innebär och vad som bidrar till detta. Jag ser dem som viktiga begrepp för att utveckla kunskapen om vad som är verksamt i psykoterapi och vad som är psykoterapeutisk kompetens. En kunskaps- och kompetensutveckling som kräver, som jag ser det, ett integrativt förhållningssätt i flera avseenden; till livet, världen, vetenskapen, strukturella villkor, psykologisk teori, psykoterapeutisk metod och praktik.
Slutsatsen blir att integrativ psykoterapi är ett arbete man gör med hjälp av psykologiska metoder för att bidra till meningsfulla sammanhang för personer drabbade av psykisk ohälsa. Centralt för psykoterapeuten i ett integrativt psykoterapeutiskt arbete är att bidra till att en person kan upprätta förbindelser mellan yttre fenomen som situationer, händelser, relationer, beteenden och handlingar och inre fenomen som tankar, minnen, känslor, motiv, mål, fantasier med mera så de kommer att hänga samman. Ett sådant integrerande arbete leder till begriplighet, hanterbarhet, meningsfullhet, återhämtning och psykisk hälsa, vilket är syftet med integrativ psykoterapi.
En integrativ kunskapssyn
Genom livet gör man nya erfarenheter som behöver fogas samman med tidigare för att bli verksamma tillgångar i en människas liv (7, 8). Våra samlade erfarenheter, vårt vetande och våra kunskapsformer utvecklas ständigt och kommer aldrig att bli fullbordade en gång för alla. Någon absolut och slutgiltig sanning finns inte enligt min mening. Kunskap, vetande och insikt är ett projekt för varje generation och person. Min slutsats av denna ståndpunkt är att olika kunskapsformer och teorimodeller sällan behöver utesluta varandra. De utgör och bidrar med olika perspektiv snarare än åtskilda sanningar. För mig har det länge varit viktigt att finna beröringspunkter mellan olika psykologiska och andra teoribildningar för att finna gemensamma nämnare och möjligheter att integrera olika former av vetande och kunnande med varandra. Ett integrativt förhållningssätt till vetenskap, teori, metod och praktik ser jag som väl förenligt med ambitionen att utveckla kunskapen om läkande processer och vad som är verksamt i psykoterapi. Att ställa det ena mot det andra för kamp och uteslutning ser jag som kontraproduktivt och mer en fråga om makt och inflytande än omsorg om en god kunskapsutveckling och människors välbefinnande.
Samarbetsrelationen
Psykoterapiforskare (9, 10, 11, 12) framför alltmer tydligt att goda psykoterapeutiska effekter beror på psykoterapeutens förmåga att skapa en god samarbetsrelation med sina klienter tillsammans med förmågan att omsätta sin teoretiska referensram till meningsfulla professionella psykoterapeutiska handlingar som bidrar till klientens känsla av sammanhang. Det har visat sig att variationen i behandlingsresultat för olika psykoterapeuter inom samma metod är betydligt större än variationen mellan olika metoder (10). Det talar för att psykoterapeutens personliga kompetens är av stor betydelse och inte enbart de metoder som tillämpas (9). The American Psychological Association (13) redovisar ståndpunkten att det är kombinationen av behandlingsmetod, psykoterapeut, behandlingsrelation, klient och klientens problematik som avgör om psykoterapi är framgångsrik eller inte. Det är således viktigt som psykoterapeut att vara öppen för dessa kombinationer och att kunna utforma sitt arbete efter den kunskap som finns och utvecklas (14, 15). Dessa aktuella forskningsresultat ger ytterligare perspektiv på värdet av ett förhållningssätt som inte är uteslutande utan integrativt.
Samarbetsrelationen mellan psykoterapeuten och klienten är således grundläggande och generellt viktig. Den är ett inledande delmål i sig för psykoterapeuten och en nödvändig förutsättning för ett gott resultat av det psykoterapeutiska arbete man gör tillsammans. Men andra saker är också viktiga; att vara öppen och lyhörd för klienten och hans eller hennes problematik, att ”validera” det vill säga bekräfta klientens egna uppfattningar och upplevelser (16), att noggrant kartlägga de problem klienten upplever, att klienten får prioritera sina problem, att formulera mål och förväntningar på psykoterapin och psykoterapeuten, att noggrant planera arbetet tillsammans vad gäller innehåll, tidsramar och kostnader och att följa upp och utvärdera psykoterapin.
Språkets avgörande betydelse
Språket är centralt i all psykoterapi. Det fortlöpande samtalet mellan klienten och psykoterapeuten är den process som bär förändringsarbetet (17). Om samarbetsalliansen utgör varpen i det psykoterapeutiska arbetet kan man säga att de talade orden och meningarna utgör inslag i den väv man väver tillsammans. Ord skapar verklighet och det ligger en djup existentiell innebörd i Johannesevangeliets inledningsfras; ”I begynnelsen var Ordet”. Ord skapar verklighet och gör den begriplig, hanterbar och meningsfull, får den att bli till och hänga samman.
Samtidigt är det unika med orden i språket att de representerar något annat än sig själva. Ord har alltid referenser till något annat utanför sig själva, till föremål, personer, händelser, tankar, känslor, minnen, handlingar och så vidare. Det finns en värld bortom orden, den inre värld och yttre verklighet klienten och psykoterapeuten talar om. Den värld som utgör klientens verklighet och vardag och som man arbetar med tillsammans för att få den att hänga bättre samman. Därför måste psykoterapin nå bortom de psykoterapeutiska orden och ut ur terapirummet för att integreras med klientens vardag och verklighet. Det gör den genom handling. Handling utgör det avgörande och mest verksamma integrativa momentet i allt förändrings- och utvecklingsarbete; att faktiskt våga göra det man önskar göra men hittills undvikit att göra. Att handla medvetet i enlighet med sina intentioner är verkligt befriande, integrerande och läkande. Psykoterapi behöver leda från ord till handling, till faktiskt görande i det sammanhang där klienten lever sitt liv, för att vara fullt verksam. Att handla är att ta makten över sitt liv och sina undvikanden och att realisera sitt personliga livsprojekt i enlighet med sina inre avsikter (18).
Psykoterapeutiska metoder
Mitt sätt att arbeta och de metoder jag tillämpar följer av det sätt att tänka som jag presenterat ovan. Det psykoterapeutiska arbetet ska bidra till att mina klienter allt mindre undviker situationer, händelser och relationer de vill vara delaktiga i och alltmer vågar handla och uttrycka sig som de personer de kan och önskar vara.
Klientens personliga berättelse (19) om sig själv, sitt liv, sin syn på framtiden, sina nuvarande förhållanden, sin problematik, sina känslor, tankar och handlingar och vilka konsekvenser de får är en viktig del av och utgångspunkt för det psykoterapeutiska arbetet. Både nutid, framtid och dåtid är viktiga dimensioner att integrera för att man ska få en känsla av sammanhang (6).
Inom ramen för klientens berättelse och det fortlöpande psykoterapeutiska samtalet och arbetet kommer vanligtvis flera olika metoder och moment till användning. Jag använder mig av några olika skattningsinstrument, framförallt BAI, BDI (20) och Kasamformuläret (6), dels inledningsvis för att få en uppfattning om den grad av ångest, depression och känsla av sammanhang en person upplever dels för att få information för utvärdering av det psykoterapeutiska arbetet. Det är också viktigt att tidigt genomföra en grundlig analys och prioritering av de problem klienten upplever sig ha. Det innebär att man beskriver problemen, hur de utvecklats, när de visar sig, vilka konsekvenser de får och vilken funktion de fyller (21, 22). Mot denna bakgrund formuleras målen för det psykoterapeutiska arbetet.
De olika metoder som kommer till användning utöver det psykoterapeutiska samtalet kan vara hemuppgifter av olika slag, att till exempel registrera sina automatiska tankar, sina känslor, reaktioner i kroppen och handlingar i olika situationer (14). Eller att genomföra vissa handlingar i vissa situationer. Eller att börja skriva dagbok över sina drömmar. Drömmar är omedvetna integrativa processer som äger rum på djupet i en människas psyke (23, 24). För vissa personer kan det vara mycket meningsfullt och verksamt att arbeta med sina drömmar och de symboliserade budskap de framställer för drömmaren. Metaforer och bildskapande är andra moment och inslag som kan vara mycket givande i ett psykoterapeutiskt arbete.
Exponering, att man vågar utsätta sig för det man undviker, har genom psykoterapiforskningen visat sig vara en mycket verksam psykoterapeutisk metod (14). Att repa mod, våga handla och göra det man önskar göra men undvikit innebär en fokusering som samlar och integrerar en persons resurser och funktionsförmåga på ett sätt som är läkande. Ett tillitsfullt samarbete med en psykoterapeut kan ge en person modet att våga exponera sig för det hon eller han undviker. Rollspel är en annan metod som kan vara mycket verksam.
Överföring är ett begrepp som syftar på att man om och om igen omedvetet återupprepar relationsmönster och beteenden till vissa kategorier av personer på ett sätt som får negativa konsekvenser. Att arbeta med överföringar är en klassisk psykoanalytisk metod som kan vara mycket verksam, i vissa faser i en psykoterapi eller vid vissa typer av problematik (25).
Personlig integritet
Begreppet `integritet´ är närbesläktat med begreppen integrativ och integrera. Personlig integritet betyder att man upplever sig som en särskild, värdefull, sammanhängande och hel person, förankrad i ett livssammanhang och med makt att själv ta ansvar för sin person, sina relationer, sina beslut och handlingar, sitt livsprojekt och sin personliga sanning (18). Personlig integritet i denna mening kan sägas vara ett mål i integrativ psykoterapi och psykoterapeutens respekt för klientens integritet är grundläggande och självklar.
Denna text utgör en sammanfattande redovisning av den referensram jag successivt arbetat fram för mitt psykoterapeutiska arbete under mitt 35-åriga yrkesliv som psykolog och psykoterapeut. Jag utgår från att den inte är slutgiltig utan att jag kommer att få anledning att ompröva den, uppdatera den och öppna upp den för att ge plats åt nya erfarenheter, forskningsrön, begrepp och teoretiska modeller. Så den på ett ändamålsenligt sätt kan integrera min verksamhet som psykoterapeut med behoven hos dem som kontaktar mig med önskemål om ett samarbete.
Referenser
Carlsson, J., Schubert, J., Sandell, R., Blomberg, J., Lazar, A., & Broberg, J. (2000). Svenska psykoterapeuter 1. Utbildning, erfarenhet och teoretisk orientering (Vol. 12): Karolinska institutet, Institutionen för neurovetenskap, Sektionen för psykoterapi och Stockholms läns landsting, Psykoterapiinstitutet.
Stricker, G. (2006). A poor fit between empirically supported treatments and psychotherapy integration. In J. C. Norcross, L. E. Beutler & R. F. Levant (Eds.), Evidence-based practices in mental health (pp. 275-282): American Psychological Association.
Topor, A. (2001). Återhämtning från svåra psykiska störningar. Stockholm. Natur och kultur.
Topor, A., & Sundström, K. (2007). Återhämtning – en introduktion. Återhämtning. Vad är det? Hur är den möjlig.: Stockholms läns sjukvårdsområde. Psykiatrin Södra. FoU-enheten.
Antonovsky, Aaron. (1991). Hälsans mysterium: Stockholm. Natur och Kultur.
Erikson, Erik Homburger. Den fullbordade livscykeln. Stockholm. Natur och Kultur.
Piaget, Jean. (2008) Barnets själsliga utveckling. Stockholm. Norstedts akademiska förlag.
Lindgren, Ola, Folkesson, Per & Almqvist, Kjerstin (2009). Psykoterapins ”g-faktor”. Sammanfattning av aktuell forskning. Läkartidningen. Nr 37, Vol 106, sidorna 2285-2288.
Luborsky, L., T, M. A., Diguer, L., Woody, G., & Seligman, D. A. (1997). The psychotherapist matters: Comparison of outcomes across twenty-two therapists and seven patient samples. Clinical Psychology: Science and Practice, 4, 53-65.
Messer, S. B., & Wampold, B. E. (2002). Let’s Face Facts. Common Factors are More Potent than Specific Therapy Ingredients.Clinical Psychology: Science and Practice, 9, 21-25.
Sandell, R. (2004). Teknik eller relation? Kritiska faktorer i psykoterapi. Läkartidningen, 101, 1418-1422.
APA (2006). Evidence-Based Practice in Psychology. APA Presidential Task Force on Evidence-Based Practice. American Psychologist, 61, 271-285.
Barlow, David H. (Ed) (2008) Clinical Handbook of Psychological Disorders. A Step-by-Step Treatment Manual. New York. The Guilford Press.
Norcross, John C, Beutler, Larry E & Levant, ronald F. (Eds) (2007) Evidence-Based Practices in Mental Health. Debate and Dialogue on the Fundamental Questions. Washington DC. American Psychological Association.
Kåver, Anna. (2006) KBT i utveckling. En introduktion till kognitiv beteendeterapi. Stockholm. Natur och Kultur.
Cardinale, Marie. (1990) Orden som befriar. Stockholm. Trevi.
May, R. (1986). Den omätbara människan. Om människosynen i existentialistisk psykologi och terapi. Stockholm: Bonnier.
Crafoord, Clarence. (1994) Människan är en berättelse. Tankar om samtalskonst. Stockholm. Natur och Kultur.
Integration och sammanhang
Ordet integrativ psykoterapi byggs upp av de båda orden integrativ och psykoterapi, två olika ord som tillsammans betyder något utöver vad de betyder var för sig. Sammanförandet av dem skapar nya innebörder och förändrade möjligheter att tänka, tala och handla. Psykoterapi betyder behandling av psykiska och psykosomatiska problem med psykologiska metoder. Integration betyder att åtskilda delar upprättar förbindelser med varandra så de kan bygga sig samman till sammanhängande enheter. Integrativa processer leder till synergetiska fenomen så att de delar som förenar sig tillsammans kommer att betyda något utöver ”summan” av vad de betyder enskilt. Synergier kännetecknas framförallt av att de är konstruktiva, meningsfulla och hälsosamma.
Integrativa processer är således hälsobefrämjande och bidrar till återhämtning (3, 4, 5) och läkning. Jag ser integration och läkning som synonyma begrepp. När delarna i ett sammanhang, system, ett organ, en enhet, en familj, ett lag, en organisation, grupp eller person hänger samman föreligger ett tillstånd av begriplighet, hanterbarhet, meningsfullhet, hälsa och god funktionsförmåga.
I integrativ psykoterapi är integration och sammanhang (6) centrala begrepp för att förstå vad välbefinnande, hälsa och funktionsförmåga innebär och vad som bidrar till detta. Jag ser dem som viktiga begrepp för att utveckla kunskapen om vad som är verksamt i psykoterapi och vad som är psykoterapeutisk kompetens. En kunskaps- och kompetensutveckling som kräver, som jag ser det, ett integrativt förhållningssätt i flera avseenden; till livet, världen, vetenskapen, strukturella villkor, psykologisk teori, psykoterapeutisk metod och praktik.
Slutsatsen blir att integrativ psykoterapi är ett arbete man gör med hjälp av psykologiska metoder för att bidra till meningsfulla sammanhang för personer drabbade av psykisk ohälsa. Centralt för psykoterapeuten i ett integrativt psykoterapeutiskt arbete är att bidra till att en person kan upprätta förbindelser mellan yttre fenomen som situationer, händelser, relationer, beteenden och handlingar och inre fenomen som tankar, minnen, känslor, motiv, mål, fantasier med mera så de kommer att hänga samman. Ett sådant integrerande arbete leder till begriplighet, hanterbarhet, meningsfullhet, återhämtning och psykisk hälsa, vilket är syftet med integrativ psykoterapi.
En integrativ kunskapssyn
Genom livet gör man nya erfarenheter som behöver fogas samman med tidigare för att bli verksamma tillgångar i en människas liv (7, 8). Våra samlade erfarenheter, vårt vetande och våra kunskapsformer utvecklas ständigt och kommer aldrig att bli fullbordade en gång för alla. Någon absolut och slutgiltig sanning finns inte enligt min mening. Kunskap, vetande och insikt är ett projekt för varje generation och person. Min slutsats av denna ståndpunkt är att olika kunskapsformer och teorimodeller sällan behöver utesluta varandra. De utgör och bidrar med olika perspektiv snarare än åtskilda sanningar. För mig har det länge varit viktigt att finna beröringspunkter mellan olika psykologiska och andra teoribildningar för att finna gemensamma nämnare och möjligheter att integrera olika former av vetande och kunnande med varandra.
Ett integrativt förhållningssätt till vetenskap, teori, metod och praktik ser jag som väl förenligt med ambitionen att utveckla kunskapen om läkande processer och vad som är verksamt i psykoterapi. Att ställa det ena mot det andra för kamp och uteslutning ser jag som kontraproduktivt och mer en fråga om makt och inflytande än omsorg om en god kunskapsutveckling och människors välbefinnande.
Samarbetsrelationen
Psykoterapiforskare (9, 10, 11, 12) framför alltmer tydligt att goda psykoterapeutiska effekter beror på psykoterapeutens förmåga att skapa en god samarbetsrelation med sina klienter tillsammans med förmågan att omsätta sin teoretiska referensram till meningsfulla professionella psykoterapeutiska handlingar som bidrar till klientens känsla av sammanhang. Det har visat sig att variationen i behandlingsresultat för olika psykoterapeuter inom samma metod är betydligt större än variationen mellan olika metoder (10). Det talar för att psykoterapeutens personliga kompetens är av stor betydelse och inte enbart de metoder som tillämpas (9). The American Psychological Association (13) redovisar ståndpunkten att det är kombinationen av behandlingsmetod, psykoterapeut, behandlingsrelation, klient och klientens problematik som avgör om psykoterapi är framgångsrik eller inte. Det är således viktigt som psykoterapeut att vara öppen för dessa kombinationer och att kunna utforma sitt arbete efter den kunskap som finns och utvecklas (14, 15). Dessa aktuella forskningsresultat ger ytterligare perspektiv på värdet av ett förhållningssätt som inte är uteslutande utan integrativt.
Samarbetsrelationen mellan psykoterapeuten och klienten är således grundläggande och generellt viktig. Den är ett inledande delmål i sig för psykoterapeuten och en nödvändig förutsättning för ett gott resultat av det psykoterapeutiska arbete man gör tillsammans. Men andra saker är också viktiga; att vara öppen och lyhörd för klienten och hans eller hennes problematik, att ”validera” det vill säga bekräfta klientens egna uppfattningar och upplevelser (16), att noggrant kartlägga de problem klienten upplever, att klienten får prioritera sina problem, att formulera mål och förväntningar på psykoterapin och psykoterapeuten, att noggrant planera arbetet tillsammans vad gäller innehåll, tidsramar och kostnader och att följa upp och utvärdera psykoterapin.
Språkets avgörande betydelse
Språket är centralt i all psykoterapi. Det fortlöpande samtalet mellan klienten och psykoterapeuten är den process som bär förändringsarbetet (17). Om samarbetsalliansen utgör varpen i det psykoterapeutiska arbetet kan man säga att de talade orden och meningarna utgör inslag i den väv man väver tillsammans. Ord skapar verklighet och det ligger en djup existentiell innebörd i Johannesevangeliets inledningsfras; ”I begynnelsen var Ordet”. Ord skapar verklighet och gör den begriplig, hanterbar och meningsfull, får den att bli till och hänga samman.
Samtidigt är det unika med orden i språket att de representerar något annat än sig själva. Ord har alltid referenser till något annat utanför sig själva, till föremål, personer, händelser, tankar, känslor, minnen, handlingar och så vidare. Det finns en värld bortom orden, den inre värld och yttre verklighet klienten och psykoterapeuten talar om. Den värld som utgör klientens verklighet och vardag och som man arbetar med tillsammans för att få den att hänga bättre samman. Därför måste psykoterapin nå bortom de psykoterapeutiska orden och ut ur terapirummet för att integreras med klientens vardag och verklighet. Det gör den genom handling. Handling utgör det avgörande och mest verksamma integrativa momentet i allt förändrings- och utvecklingsarbete; att faktiskt våga göra det man önskar göra men hittills undvikit att göra. Att handla medvetet i enlighet med sina intentioner är verkligt befriande, integrerande och läkande. Psykoterapi behöver leda från ord till handling, till faktiskt görande i det sammanhang där klienten lever sitt liv, för att vara fullt verksam. Att handla är att ta makten över sitt liv och sina undvikanden och att realisera sitt personliga livsprojekt i enlighet med sina inre avsikter (18).
Psykoterapeutiska metoder
Mitt sätt att arbeta och de metoder jag tillämpar följer av det sätt att tänka som jag presenterat ovan. Det psykoterapeutiska arbetet ska bidra till att mina klienter allt mindre undviker situationer, händelser och relationer de vill vara delaktiga i och alltmer vågar handla och uttrycka sig som de personer de kan och önskar vara.
Klientens personliga berättelse (19) om sig själv, sitt liv, sin syn på framtiden, sina nuvarande förhållanden, sin problematik, sina känslor, tankar och handlingar och vilka konsekvenser de får är en viktig del av och utgångspunkt för det psykoterapeutiska arbetet. Både nutid, framtid och dåtid är viktiga dimensioner att integrera för att man ska få en känsla av sammanhang (6).
Inom ramen för klientens berättelse och det fortlöpande psykoterapeutiska samtalet och arbetet kommer vanligtvis flera olika metoder och moment till användning. Jag använder mig av några olika skattningsinstrument, framförallt BAI, BDI (20) och Kasamformuläret (6), dels inledningsvis för att få en uppfattning om den grad av ångest, depression och känsla av sammanhang en person upplever dels för att få information för utvärdering av det psykoterapeutiska arbetet. Det är också viktigt att tidigt genomföra en grundlig analys och prioritering av de problem klienten upplever sig ha. Det innebär att man beskriver problemen, hur de utvecklats, när de visar sig, vilka konsekvenser de får och vilken funktion de fyller (21, 22). Mot denna bakgrund formuleras målen för det psykoterapeutiska arbetet.
De olika metoder som kommer till användning utöver det psykoterapeutiska samtalet kan vara hemuppgifter av olika slag, att till exempel registrera sina automatiska tankar, sina känslor, reaktioner i kroppen och handlingar i olika situationer (14). Eller att genomföra vissa handlingar i vissa situationer. Eller att börja skriva dagbok över sina drömmar. Drömmar är omedvetna integrativa processer som äger rum på djupet i en människas psyke (23, 24). För vissa personer kan det vara mycket meningsfullt och verksamt att arbeta med sina drömmar och de symboliserade budskap de framställer för drömmaren. Metaforer och bildskapande är andra moment och inslag som kan vara mycket givande i ett psykoterapeutiskt arbete.
Exponering, att man vågar utsätta sig för det man undviker, har genom psykoterapiforskningen visat sig vara en mycket verksam psykoterapeutisk metod (14). Att repa mod, våga handla och göra det man önskar göra men undvikit innebär en fokusering som samlar och integrerar en persons resurser och funktionsförmåga på ett sätt som är läkande. Ett tillitsfullt samarbete med en psykoterapeut kan ge en person modet att våga exponera sig för det hon eller han undviker. Rollspel är en annan metod som kan vara mycket verksam.
Överföring är ett begrepp som syftar på att man om och om igen omedvetet återupprepar relationsmönster och beteenden till vissa kategorier av personer på ett sätt som får negativa konsekvenser. Att arbeta med överföringar är en klassisk psykoanalytisk metod som kan vara mycket verksam, i vissa faser i en psykoterapi eller vid vissa typer av problematik (25).
Personlig integritet
Begreppet `integritet´ är närbesläktat med begreppen integrativ och integrera. Personlig integritet betyder att man upplever sig som en särskild, värdefull, sammanhängande och hel person, förankrad i ett livssammanhang och med makt att själv ta ansvar för sin person, sina relationer, sina beslut och handlingar, sitt livsprojekt och sin personliga sanning (18). Personlig integritet i denna mening kan sägas vara ett mål i integrativ psykoterapi och psykoterapeutens respekt för klientens integritet är grundläggande och självklar.
Denna text utgör en sammanfattande redovisning av den referensram jag successivt arbetat fram för mitt psykoterapeutiska arbete under mitt 35-åriga yrkesliv som psykolog och psykoterapeut. Jag utgår från att den inte är slutgiltig utan att jag kommer att få anledning att ompröva den, uppdatera den och öppna upp den för att ge plats åt nya erfarenheter, forskningsrön, begrepp och teoretiska modeller. Så den på ett ändamålsenligt sätt kan integrera min verksamhet som psykoterapeut med behoven hos dem som kontaktar mig med önskemål om ett samarbete.
Referenser